Respektera sig själv

Jag fick denna skickad till mig på Twitter. En tjej som läste min bok Isabellas Hemlighet och tyvärr kunde relatera till detta stycke: 


Hjärtat värkte igenkännande när jag läste raderna igen. Just det, det var ju så det var under en singelperiod i livet. Helt galet hur jag höll på. Och just det där hur jag kunde vänta in ett livstecken, till sent efter midnatt om han hörde av sig. Det handlade inte om att inte se mitt eget värde egentligen, jag har alltid varit min bästa vän och schysst mot mig själv. Men när jag tyckte om någon kunde jag lätt bli blind för vad som var normalt och respektfullt. Tillexempel, om jag nu ville att han skulle komma över till mig och sova för att jag hade lust – Då skulle jag ju ha skrivit det tidigare under kvällen och liksom bestämt en tid som inte är senare än jag själv skulle somnat. Och hade svaret då varit ”Kommer gärna men vet inte när, hör av mig om jag kommer loss”. Då skulle jag svarat tillbaka ”Bättre att vi ses en annan kväll, ha så kul”. 

Men där och då var spelplanen orättvis och jag accepterade väntan och ovisshet på ett sätt jag aldrig skulle göra idag. 

Om jag hade varit singel idag hade jag aldrig blivit en bricka i någon mans liv eller anpassat min vardag. No way. Och likadant är det som gift. Vissa dagar vill man olika saker och första året med Gillis hakade jag på trista saker som Odd gillade, tex åka till Hornbach för att köpa ett till av hundra verktyg. En hel lördag gick till spillo i min värld. Idag om vi vill olika saker delar vi upp oss. Jag tvingade ut mig tidigt med Gillis på 1,5 och Sally endast några veckor, på att göra saker själv för att känna att jag faktiskt fixade det trots två små. Idag skulle jag kunna resa själv till tex Spanien en vecka med barnen utan problem. Det är härligt att känna att man är självständig. Poängen är att man ska respektera sin egen vilja och lust oavsett om man är singel och är sugen på nattsällskap (tex fram till 23.00 men inte senare) eller om man är gift med små barn. Målet är att hitta en tydlig gränsdragning i vardagen. Och just gränsdragning har blivit min personliga styrka efter att jag fick barn. 

… Och just gränsdragning är något jag kommer att prata mycket om med Gillis och Sally när de blir äldre. Jag vill att när de är i tonåren ska gränsdragningen vara en etablerad magkänsla. Den är mycket svår men viktig. För att komma dit måste man vara trygg i vem man är och det är de som är svårt i tonåren. Då får man istället luta sig åt värderingar man står bakom. Men mer om det i ett annat inlägg, jag kan fortsätta med gränsdragning i evigheter. Min paradgren. Ingen sätter sig på mig och mina gränser. Det är en otrolig trygghet att ha med sig i livet. 

117 kommentarer

    Det kan vara många tjejer som känner igen sig i den text du skrivit. Speciellt några år tillbaka i livet då man själv kanske inte alltid står högst på prioriteringslistan, däremot tror jag man värdesätter sig själv med och mer med åren! 😀🌟

    Detta har inte riktigt med inlägget att göra men kan vara läsvärt! Det understryker dessutom dina tankar kring att man ska välja vad man lägger sina tankar på: https://www.fastcompany.com/3059634/your-most-productive-self/your-brain-has-a-delete-button-heres-how-to-use-it?utm_content=bufferaab02&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

    Hoppas att du får en fin dag 🙂

    Hej Isabella. En fråga som inte riktigt har med inlägget att göra men jag hoppas att du kanske kan svara ändå då du är en stor inspirationskälla.

    Jag är en 27årig tjej som just nu bor i UK och jag tog examen från universitetet Jag har haft en del olika jobb och nu till veckan har jag en intervju för mitt första fasta jobb som jag verkligen vill ha.
    Jag undrar hur man går till väga för att spara ihop till en buffert när lönen går åt till hyra och mat och knappt finns något över. Vill inte behöva låna pengar från föräldrar och vill kunna känna mig självständig.

      Vinner på lotto eller sänker utgifterna.

        Det är skitsvårt tycker jag, som själv levt på/under existensminimum under hela min gymnasie- och högskoletid. Har man ingen ekonomisk grund att stå på så är det sketasvårt att bara ”ta och spara lite”. Börjar man spara så kommer plötsligt de där tandläkarbesöken och snor alla pengar (t ex). Nu är inte jag IL men mitt tips till dig är – oroa dig inte mycket utan ha SKOJ för de pengarna du drar in. Snåla in på vardagskonsumtionen och slösa på upplevelserna istället. Idag kommer jag knappt ihåg färgen på soprumssoffan jag hade i mitt studentrum. Men jag kommer ihåg alla roliga festkvällar och de kul sakerna jag gjorde med mina vänner för de få slantarna jag hade över efter att räkningarna hade betalats.

    Hej, jag tillhör dem som aldrig gjort detta, men det har präglat mig också då det verkat förväntas av tjejer att bete sig så och i annat fall var man inte tillräckligt intresserad och blev dumpad. I mitt fall ledde det till att jag flirtade, fick bekräftelse och dumpade först, inte snällt det heller…. Det tog ganska länge innan jag lärde mig att lita på och att det finns dem som vill ha en partner man kan dela livet med och luta sig mot när det känns tungt. Funderar en hel del på hur jag kan förbereda min dotter på ett så bra sätt som möjligt, för att undvika massor av år med funderingar som vad det är för fel på en som aldrig verkar passa in.

    Hur ser du på om man är tillsammans, men inte flyttat ihop och den ene partnern nästan alltid bor hos den andre men har sina grejer kvar i sitt eget boende och måste transportera saker emellan för att allt inte får plats hos den partner man är mest hos. Ska man gilla läget och acceptera det eller bör man ställa någon form av krav, vad är rimligt egentligen? 😊

      Du tror Bella vet allt?

    Herregud vad jag hade behövt läsa detta för 4-5 år sedan… Speciellt vad gäller gränsdragning för killar. Jag var så rädd att inte bli omtyckt att jag istället blev utnyttjad och/eller ledsen många gånger.

    Hej isabella! Tragiskt nog tror jag att allt för många tjejer i tonåren tillåter sig själv att ”bli behandlad” så under tonåren, inklusive mig själv, o att man med åren kommer underfund o förstår vad ohälsosamt det egentligen är för sin egna självkänsla! Det glädjer mig att du kämpar för att Gillis o Sally inte ska hämna där utan själva kunna styra över det som de mår bra utav! 💪🏼 Heja dig!

    Det beror nog också mycket på hur förhållandet är. När min kille är ute så säger jag alltid att det är ok att han kommer över oavsett hur sent det blir. Han har fått egen nyckel så han kan bara smyga in när jag ligger och sover. Mysigt att vakna av en kyss mitt i natten och veta att man kommer äta en god frukost tillsammans på morgonen.

    Jag skulle dock aldrig ligga vaken och vänta på ett samtal, eller gå upp mitt i natten och fixa mig för att han ska komma förbi. Vi vet var vi har varandra och vi är noga med att båda ska vara nöjda med situationen.

    Äsch, visst är det tragiskt så där i efterhand, men å andra sidan – fatta va härligt det var när man var riktigt upp över öronen-tonårskär? Det gällde nog inte bara tjejerna – killarna suktade och tofflade sig de också. Iaf de icke-playiga killarna förstås. Idag får man skratta över det och självklart försöka få ens barn att ha självkänsla nog att stå emot allt uppoffrande men samtidigt är det bara att inse. Kärlekens villkor är inte alltid rättvisa och så kommer det att förbli i alla tider.

    Hej!
    Är detta en bok som du citerar ifrån, någon du skrivit? 🙂

    Gränsdragningar är komplext…och just därför också väldigt intressant 🙂
    För problemet, ser jag är att veta vilka gränser man ska hålla, samtidigt som man ska känna sig trygg med att frångå de man av tidigare principer satte, men som nu blivit inaktuella.
    Jag hade inte blivit den självständiga kvinna jag är idag, om jag inte i sena tonåren vågat gå emot mina tidigare principer och vågat flytta gränser.
    Hårfin avvägning dock – en utmaning att lära sina barn vilja gränser som är okej att flytta, respektive inte flytta. Och varför…

    Det här inlägget är så spot on! Bra skrivet! Det är nog det bästa jag läst på bloggen. Jag skriver under på allt. Förutom det där att se sitt eget värde, det har jag varit dålig på. Det var när jag slutade foga mig för killar och började säga saker rakt ut jag träffade min man. Och tyvärr var det inte bara i tonåren utan tills jag fyllde 26.
    Nu har jag två söner och oroas redan hur jag ska lyckas få dem till vettiga killar.

    Men.. Gud vad bra! Det högg till i min mage när jag läste ditt inlägg. När jag inser att jag gjort exakt samma sak. Dragen finns kvar ibland, insåg jag också. Men tack för detta tydliga inlägg. Det blev en uppmaning till mig själv att sluta upp helt med det. Aldrig mer vara en bricka i någons jävla spel. Tydliga gränsdragningar från och med nu. Girlpower!

    Bella, jag vill gärna läsa mer om din gränsdragning. Något som jag själv har svårt med ibland. Det har blivit betydligt bättre sedan tonåren, men fortfarande en bit kvar.

    Skriv gärna mer om detta ämne!
    Kram
    Josefin

      Isabella Löwengrip

      Det kommer 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *