Odd tog den här bilden på mig idag vid stranden och direkt när jag såg den tänkte jag ”mamma”. Att jag är mamma. Jag har skrivit om det förut, stunder som kommer som ett wake up call. Den här bilden är verkligen ett sådant moment för mig. Jag är inget barn längre som leker naken vid strandkanten eller en tonåring som hänger med mina vänner vid klippor utan jag var här med min familj. Det var mitt (och Odds) ansvar att vår son badade tryggt, drack vatten och fick på sig torra kläder efter ett dopp. Just stunden när man får sitt barn i sin famn och han är blöt och vill bli invirad i en handduk, det ligger så mycket i just det. Kärlek men också ansvarstagande som jag njuter av. Det är häftigt att jag har nått hit i livet. Det gick fort men jag ångrar det inte en sekund. Barnen och Odd är mitt allt och till och med jobbet går bättre när dom finns i mitt liv för jag har något tydligt att kämpa för.
Tshirt Bread and boxers och shorts Lindex
Jag var först i, så härligt. Vi badade på Vindö i en liten vik som är alldeles långgrund och varm. Vid fyra kilade vi upp till svärmor och svärfars hus och dom gjorde stek i ugnen som vi åt på altanen i kvällssolen. Nu kom vi precis hem till huset i Stavsnäs och Gillis slocknade på en sekund efter en hel dag ute. Nu ska Odd och jag bädda ner oss i soffan och se säsong 2 av The Americans. Idag är jag extra tacksam över livet, min lilla familj men också sl äkten Spångberg som jag fick på köpet!