19 och utbränd

Jag tänkte ta upp en viktig sak just nu innan alla går på lite julledighet (förhoppningsvis) och det är de där med att köra på tills man svimmar. Jag har faktiskt flera i min närhet som har stressat så mycket just nu att de just svimmat. Samtidigt läste jag för några dagar sedan om Emanuel Nilsson som blev VD vid 19 års ålder … Och utbränd vid 21 års ålder. Min egen erfarenhet av det här är tyvärr alldeles för stor för att vara 24 år. Första gången jag blev sjukskriven var jag 18 år för att jag var för stressad för att klara av gymnasiet och företagen på samma gång (var hemma under hösten och hoppade sedan av skolan). Vaknade en morgon och skulle göra mig redo för lektioner och möten men kroppen fungerade inte. Fruktansvärt läskigt. Och i mars 2012 så fick jag magsår. Jag kräktes blod och låg på Sankt Görans i en vecka och hade enorma magsmärtor så att jag fick morfin.

Efter det la jag om mitt liv totalt. Jag var ledig varje torsdag i veckan, lämnade datorn på kontoret varje kväll. Köpte en hund (Christian) för att komma ut mer om dagarna och få mer rutiner. Läste aldrig mailen från mobilen efter 18.00. Hade ibland bloggfria helger när jag behövde. Slutade leva på snabbmat endast (singelliv). Listan kan göras lång. Jag tog det där med magsåret på allvar. Och det har lett till att jag inte hamnar där igen. Jag snuddar inte ens åt det hållet, trots att jag nu egentligen har ännu mer på mina axlar med fler anställda plus att vara mamma, bara en sådan sak.

Hemligheten?

Att stänga av på riktigt och inte halvdant. Inte vara nådd jämt. Våga känna sig klar för dagen fast det är massor kvar. Acceptera att man inte är mer än människa. Boka av när det känns för mycket och inte få dåligt samvete. Ha stenkoll på sig själv och hur man mår varje dag. Ni som läser min blogg vet att jag är duktig på att ”ta kompledigt”. När jag jobbar 12 timmar om dagen vissa perioder så ser jag till att vara ledig dagen efter. Har jag haft en tokig vecka med jobb, så ser jag till att veckan efter är lugnare. Det är inte farligt att jobba mycket, bara man ser till att återhämta sig efteråt. Det är alltså inte jobbet som gör dig utbränd utan brist på återhämtning. Det är värt att upprepas. Lyckas man hålla den balansen så blir du aldrig utbränd. Dock är det lättare sagt än gjort att balansera och hålla det år efter år. Det är inte alltid att man känner att man behöver en förmiddagen hemma trots att man kommit hem sent från möten kvällen innan. Men det spelar ingen roll, jag är hemma och tar det lugnt ändå. Det är en investering i mig själv (och företagen).

Det är alltså min regel. Jag får jobba hur mycket jag vill. Men återhämtningen måste vara lika stor. Och hur det ser ut från människa till människa är olika, där måste man testa sig fram så att man hittar en bra balans. Oavsett så vill jag bara flagga att ta det lugnt, alla ni som känner stressen upp i halsen just nu. Våga stäng av. Sakta ner. Att bli utbränd en gång gör att du alltid är i riskzonen för att hamna där igen. Det är inte värt det. För er som är stressade av er karriär kan jag berätta att min business har aldrig gått så bra som nu när jag slutat jobba till tolv på kvällarna, klämt ihop dyngets varenda timma i schemat. Man blir varken produktiv eller speciellt effektiv och allt blir istället halvbra.

Nästa år kommer jag att skriva en hel del kring hur jag tänker om balans. Hur man får ihop en karriär och ett familjeliv. Jag kan säga såhär att det går, men inte går inte varje dag och det är det som är kruxet och mycket utav en inställning att kämpa med. Men mer om det när vi närmar oss 2015… :- ) 

Skärmavbild 2014-12-16 kl. 19.28.39

Läs Emanuel Nilssons blogg här om hans väg tillbaka från utbrändheten, himla inspirerande. 

  1. Skönt att kunna styra sina arbetstider sådär. Hur gör man som anställd om man jobbat 12 timmar en dag och ändå måste vara på jobbet kl 8 morgonen efter, dag ut och dag in? jobbar själv inom skolan där arbetsbelastningen stundtals är mycket påfrestande både fysiskt och psykiskt men jag kan tyvärr inte kompa ut nästkommande förmiddag hur gärna jag än skulle behöva och vilja ibland.

    1. Kände samma sak när jag läste detta inlägg.. alla har inte privilegiet att styra över sina arbetstider på det sättet. Jag jobbar inom barmomsorgen och jag kan i perioder bli tvungen att jobba över varje dag, utan möjlighet att kompa ut det inom en snar framtid. Hur gör man då för att återhämta sig?

      1. Stäng av telefon, tv hemma på kvällen. Tystnad. Så hjärnan återhämtar sig. Meditera. Jag blev riktigt riktigt dålig och det krävdes inläggning för min del. Kram

          1. Man kan meditera tillsammans, en kvart. Om situationen nu är stressig. Det var tips och får tjurigt svar. Ta en promenad tillsammans, utan tittande i telefon. Koppla av, koppla ner.

    2. Rent krasst är det 8 timmars arbetsdag enligt lag. Det finns ingen chef som kan kräva att du ska jobba över 4 timmar en dag.
      Ja, jag vet att vissa chefer försöker låtsas som om de har rätt att beordra övertid men du kan alltid hänvisa till personliga själ och då kan de inte dra det lägre.

      Var rädd om dig och framför allt – stå på dig!

  2. Hei du!

    Jeg har fulgt med på prosjektene dine og på all suksessen du har hatt gjennom årene og vil bare si at jeg er veldig imponert 🙂 Ikke minst, er det som du sier, hardt å balansere det å være 100 % på karriere, familieliv og i tillegg ta seg til til å koble helt ”av” mellom slagene. Det er rett og slett en kunst som er utrolig vanskelig å lære, men helt nødvendig for å klare seg i lengden. Det er nesten slik at vi burde lære mer om hvordan man skal koble av og ta vare på seg selv i skolen, satt på spissen.

    Syns det er utrolig viktig og fint at du som en så sterk stemme, tar opp dette temaet som rammer så veldig mange der ute i så ung alder. Vi lever i et samfunn der vi får beskjed om at vi har mulighet til alt og at vi bør utdanne oss i årevis for å i det hele tatt bli lykkelige. Jeg syns det er på tide at vi blir flinkere til å lytte til vår egen kropp, våre egne ønsker og mål for livet. Verdiene til en person, er ikke lik alle andres og det må vi ha respekt for 🙂

    Veldig bra skrevet fra din side, Isabella 🙂

    Ønsker deg masse lykke til videre og håper du får en flott førjulstid !

    Klem fra Trine – http://www.klisjéhjemmet.no

  3. Jag har vart på väg in i väggen, mådde skit! Hatade mitt liv, var apatisk och mycket annat. Dom trodde det var förlossningsdepression eftersom jag hade två småttingar, en nyfödd och en på 1,4 år. Men det visade sig att jag var på väg till utbrändhet. Tog för mycket ansvar överallt och även med barnen, bad aldrig om hjälp, var för stolt för allt sånt. Skulle vara bäst och starkast. Inte alls så bra!

    Än idag är det tufft, än idag är jag stressad, det är enormt tufft att ha två små pseudotvillingar (födda inom 2 års mellanrum). Mina har bara 16 månader som skiljer och det känns, varje dag. Men jag kämpar med att må bättre, klara av och varva ner. Dock KAN jag göra mer för mig själv men finner inte tiden.

    Ser fram emot dina inlägg om detta.

    1. Det handlar om att TA dig tiden. Det är ingen ide att leta efter den för troligtvis kommer du inte finna den. Be din partner ta hand om barnen en kväll. Gå på en bio. En massage eller ngt annat skönt. Åk och ät en middag själv ute på restaurang med en bok. Eller börja yoga (kundaliniyoga har hjälpt mig oerhört mycket ur min depression med ångest) en gång i veckan. Gå på en promenad med en vän. Gå och simma, ta en lång stund i bastun. Du är (utgår jag ifrån) inte ensam om att vara förälder till dina barn och om du nu mår så dåligt så måstedu göra något nu. Innan det blir värre. Bara ta dig tiden. Den förtjänar du.

  4. Utmattningsdepression och liknande är någonting så himla viktigt att ta upp. Jag var nere i skiten och tillslut klarade jag inte av min egen kropp. Jag kunde inte sova, så fort jag var på väg att somna kändes det som att jag föll ner i ett svart oändligt hål och jag fick världens ångestattack. Tände lampan, läste bloggar för att få in ngt annat i huvudet.. Sen när jag nästan somnade igen var det likadant. Jag kunde inte äta, gå till butiken.. Tillslut klarade jag varken av att gå utanför min sovrumsdörr, duscha eller betala räkningar. Kunde inte kolla på film, tappade mer eller mindre minnet.. Hade en puls på 120 konstant.. Listan kan göras lång och det har varit ett rent helvete att komma tillbaka!! Tillbaka går nog inte, det handlar om att komma framåt. Jag lyckades få ett enkelt jobb, via bemanning och jag kunde jobba så mkt som jag orkade. Cheferna måste ha tyckt att jag verkade för duktig för att bara ”vara” på jobbet.. Så helt plötsligt har jag fått fast jobb där, ett helt annat jobb med helt nya arbetsuppgifter.. Som en sån person som ”har koll” och fixar allt!!! massa dataprogram att lära sig, ja hela företaget att lära sig. Dom har ingen aning om att jag varit sjukskriven en lång period innan. Den där söndergråtna skakande flickan! Hon kommer alltid finnas kvar.. Och förståelsen för andra människor, den är stor och det är trots allt ngt fint. Utan Maxdos på cipralex och sömntabletter hade jag inte varit där jag är idag. Livet måste gå vidare och i den här världen finns inte alltid tiden att försöka bli frisk på naturlig väg.

  5. Väldigt bra skrivet.:-D
    Nu har jag inte företag men ett stort gäng barn,närmare bestämt 10 o det är mer än fullt upp varje dag.
    Det ska planeras,fixas ,läxor,laga mat,byta blöjor,lekas,kläs på och av, m.m sen är det tvätt o städ o allt med hushåll att göra.
    Min man jobbar 10 timmar om dagen /7 dagar i veckan så det mesta gör jag själv.
    Det är som du säger,man måste ta det lugnt o jag gör det på kvällarna när barnen sover,då varvar jag ner o har egentid o samlar ork ..:-D
    Mvh Camilla
    http://www.minstorafamilj.se

  6. Jag har tyvärr också erfarenhet av detta, gick in i väggen när jag var 22 efter mitt första år på universitetet med 100% plugg och däröver en massa ideella uppdrag i olika föreningar. Efter det har det varit en ganska lång väg tillbaka, det tar en hel del energi dels att inse att man inte kan köra på i samma tempo som tidigare men också att försöka komma tillbaka till vardagen.

    Den största anledningen till att jag blev utbränd tror jag var att jag inte insåg att dygnet bara har 24 timmar. Det fanns så otroligt mycket att engagera sig i (bor i en typisk studentstad) och jag ville hinna med så mycket att jag där och då inte reflekterade över att det var ohållbart. Jag tror att det är viktigt att påminna sig om att även saker som man tycker är roliga tar energi, hur roligt man än tycker att ett projekt etc är så behöver man tid att andas ut, tid att göra ”ingenting” ibland för att hålla i det långa loppet. Nu efter att jag tagit mig igenom det jobbiga har jag märkt att jag blivit mycket ”tuffare” kring vad jag väljer att lägga min tid på, jag tänker kring tid på ett helt annat sätt än innan och har sänkt mina krav på vad jag hinner med och lägger inte en massa tid och energi på sådant som egentligen inte har så stor betydelse. Allt behöver inte vara perfekt hela tiden, det ÄR faktiskt okej att något blir 98% bra istället för 100%. Med den tanken i bakhuvudet tycker jag att livet blivit både härligare och roligare!

  7. Var precis och balanserade på gränsen att bränna ut mig för 5 år sedan. Inte på grund av att jag var aktiv och hade massor att göra, utan på grund av emotionell stress. Min pappa hade försökt ta livet av sig, min (första) pojkvän var deprimerad och sa att han hade dödslängtan, min rumskompis och hennes vänner mobbade mig och anmälde mig till bovärden för påhittade saker… jag körde helt slut på mig själv känslomässigt. Det fanns ingen fristad någonstans, inte ens i mitt eget hem. Kunde inte ens laga mat utan att ett gäng tjejer satt och viskade om mig och gav mig konstiga blickar.

    En dag när jag satt och höll på med ett grupparbete på högskolan brast det bara. Jag började storgråta helt plötsligt och kunde inte sluta. Tillsammans med det fick jag hemska klaustrofobikänslor och overklighetskänslor, kändes som om jag höll på att bli galen/förlora förståndet. Grät ut i en väns armar och var borta flera veckor från skolan, kunde bara inte gå dit. Så fort jag försökte göra något kom klaustrofobin och gråten och jag blev så rädd. Satt instängd i mitt rum hela den tiden. Ringde till vårdcentralen för att få hjälp, men de hänvisade mig bara vidare till en annan instans. De, i sin tur, hänvisade mig vidare till skolkuratorn som jag hört inte alls var bra. Sen orkade jag inte kämpa mer efter hjälp av sjukvården. Men med mycket hjälp av vänner (och underbara klasskamrater som täckte upp för mig i skolan) så blev jag mig själv igen till slut.

    Har blivit väldigt känslig efter allt det där. Märker genast när energin håller på att ta slut och då drar jag mig tillbaka. Jag vet att andra kan tolka det som lathet när jag går undan/saktar ned ibland, men de får tro vad de vill. Jag vet sanningen och det är ju min hälsa det gäller.

  8. Verkligen bra skrivet av kring ett ämne som är viktigt!
    MEN kan inte riktigt ta det på allvar när du skriver om detta ändå. Du lever verkligen ditt liv i 190. Nya projekt varje dag och nu barn nummer två på väg med väldigt kort mellanrum från 1an. Känns som att du lever ett liv baserat på kickar och kort stimuli vilket är jättespännande att läsa om men jag hoppas verkligen den harmoni du beskriver är verklig?

    1. Markanta mycket att göra och samtidigt leva hållbart, ta sig tiden att koppla av. Metoder som BB använder är bra, hållbara och har forskningsbaserad evidens. Pluggar till fysioterapeut och har just nu en kurs i Hälsopromotion och stress/utbrändhetfrågan är, framför allt bland unga kvionnor ett jättestort problem

  9. Tack för att du tar upp detta viktiga ämne! Jag (29 år) är 3 år efter min ”krasch” tillbaka på 50%, aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta sådan tid! Det finns inget, absolut inget, jobb som är värt att arbeta så hårt för så att man hamnar i ett utmattningssymdrom!
    För mig var jobbet en del, men ännu större del var min ambitiösa sida som ville hinna med allt även utanför jobbet. Hade jag fått lära mitt ”tidigare jag” en sak såhär i efterhand hade det varit att även positiv stress är farlig. Om inte återhämtning hinns med så blir till och med även den där fickan med sin bästa vän farlig.

  10. Det verkar ha varit en hektisk höst för många även mig. Så fort stressymptomen uppenbarade sig i november skar jag ner på tempot och det är först nu som den där riktigt härliga och glada energin är tillbaka:) Balans är så viktigt.

  11. Ändå så anser den förra regeringen (och den röstade budgeten) inte att utmattningssyndrom kräver mer än några veckors sjukskrivning om man nu ens får sjukskrivningen godkänd av Försäkringskassan.

    1. Inte sant. Jobbar med sjukskrivningar och jag ser många som har behov av flera års sjukskrivning. Sluta smutskasta Försäkringskassan.

      1. haha jag pratar VERKLIGHETEN, knappast smutskastning. Det är alliansens beslut som Försäkringskassan verkställer. Känner flera personer som fick vara utbrända i max nr veckor innan de av FK ansågs friska nog att jobba igen så du ska inte tala för alla dina kollegor i så fall..

  12. Sånt bra ämne att ta upp! Speciellt i juletid när alla verkar så stressade 🙂 men du borde sluta skriva så att det går att tro att magsår hör ihop med stress, magsår beror på bakterier i magen. Det var förr i tiden läkarna trodde att det kunde kopplas till stress, men det var flera år sen nu som forskningen visade annorlunda. Bara så att du inte lurar några stackars läsare 🙂

  13. Min sambo och bloggpartner Herr Minimalist har haft en väldigt intensiv och stressig jobbhöst och valde under novembermånad att fokusera på ”livsbalans”, dvs en sund balans mellan arbete och fritid. Hur omgivningen reagerade på det kan du läsa om i inlägget nedan:
    http://minimalisterna.se/sammanfattning-en-manad-med-livsbalans/

    Decembermånads utmaning är dels som en följd av den stressande hösten och höga arbetstempot, men också som en motreaktion, nämligen ”En månad med långsamhet”. Läs mer i inlägget nedan om du blev nyfiken:
    http://minimalisterna.se/en-manad-med-langsamhet/

  14. Fast det går ju inte om man är vanligt anställd. Man kan inte ta ledigt nästa dag. Utan man måste ta sig igenom 8-9 timmars arbete om dagen, 5 dagar i veckan oavsett hur man mår.

  15. Tror snarare att det handlar om planering än att ”våga stänga av” och säga ”nu är jag klar”, fast jag inte är klar. Antar att sådant kan vara väldigt svårt med ADHD men tipset kanske fungerar för övriga icke-sjuka. Mycket handlar om planering, och utrymme för att det kanske inte går som jag vill. Att säga 23:00 stänger jag av datorn, klockan 23:30 lägger jag ner boken. Jag vet att jag är i skolan dessa timmar, jag vet att jag har dessa uppgifter, jag vet att min pojkvän vill träffas, mina vänner vill träffas, jag vet att jag måste göra revision till exams och öva inför muntliga examinationer… allt detta går att planera. Det är snarare det som är svaret än ”nej, jag tycker inte att jag behöver göra mer calculus idag, nu tycker jag att jag är färdig”.

  16. Hej Isabella!
    Jag blev själv sjukskriven för några dagar sedan p g a stress och sömnsvårigheter. Bröt ihop totalt på jobbet och bara skakade och grät i två dygn. Fick komma till en jättefin läkare som lyssnade på mig och sjukskrev mig direkt. Min kropp har gett mig varningstecken i minst ett år att jag måste sakta ner och ta hand om mig själv,men det är svårt. Men jag måste verkligen göra en förändring. Det knepiga är att jag jobbar som sjuksköterska och jobbar i tre skift, alltså dag-, kväll- och nattpass, helger och vardagar. Tar också extrapass när det behövs, och nu senaste halvåret är bemanningen ofta sämre än vanligt.
    Det mest drastiska jag kan görs är väl att säga upp mig och byta arbetsplats.
    Hursomhelst känner jag igen mig i det du skriver. Tack för en bra blogg!

  17. Hej,

    Jag har också gått in i väggen & har likadan strategi för att inte göra om det.
    Jag var så rädd f att säga nej, för vad andra skulle tycka om mig. Så jag sa ja. Dumt. Nu vågar jag avboka & tacka nej, övade mycket i början. Bad om att få återkomma. Övar fortfarande. Men det går väldigt mkt bättre.

    Jo, om du har ont i musklerna i rumpan, så brukar det fungera för mig att ligga på en tennisboll, rulla på den, eller bara hitta triggerpunkter. Som massage. Började med att ligga i sängen. Jag är ingen massör eller så, men har haft mkt problem m ryggen & falsk ischias.

    Du var så bra på Värvet, gillar din positiva inställning. Inspirerande !

    Ha det fint i jul & en god fortsättning!

    Mvh
    -f

  18. Fast jag tror nästan jag hittade mer balans när jag jobbade 8 h än nu när jag pluggar. När jag jobbat mina 8 h så gick jag hem och behövde ej fokusera på det mer. (Om man inte fick jobba övertid såklart eller har ett sånt jobb då man jobbar hemifrån.) Och på helgerna var jag ju helt ledig = massa återhämtning. Det jag tror Bella syftar på är detta med att jobba hela tiden. Att aldrig stänga av. Ständigt ha jobbet i huvudet och aldrig koppla ifrån det inte ens på helger. Inte göra en tydlig skillnad på jobbtid och fritid.

    Lite så är det för mig just nu då jag pluggar på universitet. Det som dock gör att jag inte går in i väggen är att jag prioriterar bort vissa ideella saker som jag tyckte skulle vara kul att göra men som jag inser att jag inte hinner med, jag förlåter mig själv om jag inte uppnått mina pluggmål med dagen och ibland (ofta) så får jag faktiskt prioritera ensam-tid, vänner-tid eller andra saker som gör mig glad. Och jag försöker lyssna på min kropp och ta det chill. Det är viktigt 🙂

  19. Återigen: Magsår har inget att göra med stress. Det är en bakterie. Dock kan jag anta att stress förvärrar det om man redan har det. Men stress i sig orsakar inte magsår.

    Googla själv om du inte tror på det. Du har ibland helt egna uppfattningar om saker och ting trots fakta. Ett annat exempel är ju hur du intalar dig själv om bristningar i samband med graviditet, vilket är hormonellt betingat, men där du tror att en olja hjälper. Med det inte sagt att man inte kan använda oljan för ett psykiskt välbefinnande.

    Jag har själv magkatarr, vilket är typiskt stressrelaterat. Jag var hos tre olika läkare och först trodde jag att det var magsår. Men alla tre sade till mig vad jag skrev ovan.

  20. Klokt skrivet att det går bra att jobba hårt om man bara kopplar av mellan arbetspassen. Just den här tendensen som finns i vårt nya samhälle, att vi alltid ska vara nåbara, skapar en enorm stress. Jag önskar att fler lärde sig det här: stängde av mobilen på kvällen, inte kollade sin mejl, lät bli att tänka på jobbet. Och de företag som kräver medarbetare som likt scouter alltid är redo – välj bort dem. Kloka företag har förstått vid det här laget att det är mycket viktigare att kunna hålla kvar anställda längre tid, för så skapar man kontinuitet.

    Men så finns ju det här i privatlivet också och det drabbar mest kvinnor. För ett tag sedan skrev du om förstoppning hos kvinnor och det är ett bra exempel på vad som händer när kvinnor alltid stressar. Så på samma sätt som med arbetet: gör det som behövs i hemmet och varva sedan ned för natten. Där ska också både i familjen göra lika mycket. Förr var det så hos oss – vi fastnade framför tv:n och klockan blev mycket. Då skulle vi sätta på diskmaskin, snygga till i köket, packa ryggsäckar och gud vet allt när klockan kanske redan var 23. Förutom att det låg en svag stress på lur hela kvällen för att vi visste vad som väntade så piggnade man ju till av allt fixande och sedan kunde det vara svårt att somna. Nu kör vi racet tills allt är klart: barnen badade och nattade, köket fint och rent, allt redo för morgondagen. Sedan sätter vi oss ned och kan verkligen koppla av.

  21. Så märkligt.. Satt precis på tåget när jag insåg att jag kanske håller på att drabbas av utmattning o kollade på 1177 och kände igen mig i så mycket.. Samtidigt slog jag bort tankarna o försökte tänka positivt o gick in för att läsa din blogg och ser detta inlägg. Så tar det faktiskt som ett tecken o att jag borde lyssna på min kropp. Tack för du fick mig att lyssna igen på min kropp o inse hur viktigt det faktiskt är att ta tag i det.

  22. Mycket bra skrivet. Utbrändhet i unga åldrar blir allt vanligare och vanligare och det är viktigt att ämnet tas upp och debatteras. Jag tror även att alla andra krav i samhället såsom utseende, vikt, att man ska ha många vänner, vara aktiv i föreningsliv och ha ett fint hem, osv. blir för mycket för alla att klara av i det långa loppet och då blir man utbränd..

  23. Härligt att höra hur du tänker, bra tips och råd om hur man ska tänka. För mig som student som jobbar samtidigt är råden bra och förmodligen för egen företagare också men de absolut flesta är ju anställda. Och är man anställd på ett företag som handlar om att man ska tjäna in stora pengar, alla vill göra karriär och cheferna pushar hårt ja då är det nog skrattretande det du skriver. För de har inte valet att jobba mindre, gå hem tidigare, skjuta upp en deadline till nästa dag. Där är det blod svett och tårar som gäller och folk mår dåligt, folk är stressade och folk blir ofta sjukskrivna. Min sambo jobbar såhär och många av våra nära vänner. Jag har sett det på nära håll, vad det gör med människor. Så jag är inte riktigt med på att det är upp till individen…

  24. Önskar också fler svar på hur man gör när man inte styr över sin egen tid. Och det är ju faktiskt inte bara att byta jobb heller, och man kanske trivs i övrigt med sitt arbete och kollegorna. Jobbar man 12 timmar varje dag, minst 5 dagar i veckan så har man 2 dagar på sig, lör och sön, att hinna med tvätt, disk, utflykter med barn osv osv. För många blir det nog också så att man får glömma sina intressen, för vem hinner sitta och åla tavlor, läsa böcker eller orkar träffa vänner osv. Det är fler sjukskrivna unga i landet nu än någonsin, och det känns himla tråkigt att de senaste åren kört alla i väggen.

  25. Bra skrivet och ett väldigt viktigt ämne. Jag körde på hårt med skolan och högskolestudier från 13 till 24 års ålder. Nu tio år in i yrkeslivet är jag rätt slut, i måndags började jag nästan gråta på jobbet för att julblommorna dött eftersom kollegorna glömt vattna dem när jag var ledig i fredags och igår knockade en förkylning mig så jag gick hem vid lunch. Försöker hålla mig till normala arbetstimmar och har en bra arbetsgivare (jobbar man extra kan man ta ut det i tid och/eller pengar) men lyckas ändå inte helt få ihop pusslet, kanske för att det jag helst ägnar helgerna åt finns fyra timmar bort och tar en del energi p.g.a. resandet. Var rädda om er där ute! Och snälla, kommentera aldrig ”du kan väl inte vara så slut, du som inte har några barn/sjuka anhöriga/vad det nu är”. Ingen annan än möjligen du själv kan veta var din gräns går.

  26. Hej! Jag undrar om det här med återhämtning, känner att jag är i riskzonen. Om vi säger att jag pluggar väldigt mycket 2 dagar i streck och inte hinner återhämta mig ordentligt förrän 2 dagar senare, hjälper den återhämtningen någonting då eller är det bäst att försöka återhämta sig dagen efter då? För ibland går det verkligen inte att hinna återhämta sig ordentligt dagen efter.

    1. Jag är absolut ingen expert och kan inte komma med några allmänna råd här, men tänkte bara säga att det faktum att du känner efter och reflekterar över att du kanske borde återhämta dig är så viktigt. Har sett många som inte lyssnat på kroppens signaler alls och därför kör rakt in i väggen. Se det som ett gott tecken att du tänker efter! Vi är olika och för dig kanske en typ av återhämtning fungerar medan den hos någon annan är annorlunda. 🙂 Önskar dig en härlig jul!

  27. Alltså det känns ju sjukt märkligt att ta råd från en kille som är 22 och redan lyckats gå in i väggen. Känns det inte bättre att lyssna på någon som är 65 och gått ett helt arbetsliv utan att göra det?

  28. Hej Bella,

    Jätte bra inlägg och jag ser fram emot 2015 och mer inlägg om balans 🙂 Nu till en fråga: Säg att man varit sjukskriven, återhämtat sig och skaffat ett nytt jätte bra jobb där man mår bättre. Bör man berätta för sin chef att man varit utbränd?? Jag tänker just på att risken finns att man hamnar där igen, så chefen har förståelse för att man tar hand om sig själv. Detta gäller ingen lat människa utan en fantastisk person som har ett otroligt driv och presterar mycket. Men som du skriver ibland behöver man ta en liten paus, jobba en kortare dag osv.. just drivna människor med ett släng av ADHD kan ju prestera mycket fort och då kanske behöva gå lite tidigare.. Chefen är grym men jag vet inte hur sådant tas av chefer.. de kanske tycker att den personen man anställt nu är en tung börda och en misslyckad rekrytering.. Vad säger du?? Tacksam för svar 🙂

  29. Hej,

    detta ämne är SÅ viktigt! Har själv sett nära och kära drabbas av utmattningssyndrom med ibland påföljande depression och det tar lång tid att komma tillbaka ifrån, och många blir aldrig av med en stresskänslighet. Jag kan hålla med om att det är svårt för oss som inte är entreprenörer att ta en ledig förmiddag när det passar men jag tror stenhårt på att man har möjlighet att prioritera olika i livet i det lite större perspektivet. Det viktigaste är någonstans att man hittar sin EGEN balans. (Jaja, flosklerna flödar men det ÄR viktigt..)

    Skrev ett inlägg häromdagen om att SLUTA JÄMFÖRA. Vi är alla olika med olika förutsättningar och såhär i juletider är det extra viktigt att fråga sig själv – vad prioriterar jag? (Yes, SÅ mycket lättare sagt än gjort men jag själv skall iallafall försöka.)

    http://optimeralivet.blogg.se/2014/december/jamforelsesjukan.html

    All kärlek till er och till er alla andra som kämpar på, ta en stund och klappa er själva på axeln och andas.

  30. Jag var 16 när jag blev utbränd/deprimerad det var rätt tufft. Nu är jag 19 och mår bättre men jag går fortfarande hos psykolog och har läkarkontakt ständigt.

    Det är viktigt att försöka vara positiv och tänka att man kommer gå starkare ur det och att det är en bra erfarenhet att ha även om de ser skitdåligt ut i CV:t 🙂

  31. Fick denna länk av en väninna som är orolig då jag jobbar långa nätter och tar aldrig mig tid för återhämtning. Har fått många signaler att kroppen behöver mer återhämtning (som man ignorerar) men man har så mycket ”viktiga” saker att ordna så det får bli 3 timmars sömn efter ett 16 h pass.
    Ska spara denna länk och påminna mig själv att ta mig tid att ta det lugnt. Barnen uppskattar en pigg och glad mamma i ett lite rörigt hus istället för en trött och grinig mamma i ett välstädat hus…

    Tack för ett bra inlägg som fick mig att få upp ögonen lite 🙂

  32. Hej Isabella,

    Du har tidigare skrivit att du har adhd men också nu i det här inlägget att du försöker koppla av och stänga av helt! Min fråga till dig är hur du gör då? Jag har precis blivit diagnostiserad med adhd och har alltid haft svårt att stänga av. Har också turboknappen på. Vore tacksamt om du vill och har möjlighet att skriva några till rader om det.

    Tack för en inspirerande blogg och lycka till med S.

    Kram o tack,
    Louise

  33. Du säger det så bra! Jag får ofta frågan hur jag/vi kan jobba så mycket som vi göra. Det är nog för att vi vet balansen mellan jobb och vila. För att jag trivs med mitt jobb och älskar det jag göra. För att jag vet när jag ska stänga ner. Att jag vet med mig att min familj är viktigast ALLTID!
    Så bra inlägg!!
    Du inspirerar mig i mitt företag, jag använder mycket av det du skriver i mitt tänk. Tack! Tack för att du inspirerar mig till att bli ännu mer drivande och framgångsrik. =)

  34. Viktigt ämne! ..Däremot måste jag poängtera att man inte får magsår av stress, magsår orsakas av bakterier – vanligen helicobakter eller campylobakter. Stress orsakar magkatarr och i vissa fall IBS.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..