Självsäkerhet, but not the wrong way

Måndag.
Usch vad jag är uttråkad.
Sällan att jag är det men oftast så är det dem gångerna jag är som mest kreativ och kommer på saker/nya ideér när jag har tråkigt.
Gick upp vid halv 11 idag, åt frukost med familjen och sedan åkte dem iväg så jag har haft lite spa-dag för mig själv. Ögonfransfärgning,peeling,ansiksmask,pedikyr m.m

Mitt humör varierar hela tiden Glad-ledsen-glad-besviken.
Jag orkar inte.
Jag sviker mig själv hela tiden, håller aldrig de löften jag lovar mig själv.
Jag sviker mig själv för att i tron få en hjälpande hand som sedan sviker mig.
Jag litar förmycket på folk, för godtrogen.
Jag stänger mig själv ute fast jag vill att du ska bry dig, hur ska du göra de när jag egentligen inte vill?.
Och så blir jag sårad och besviken.
Marcel är den enda som förstår. Tack min prins.

Jag har alltid fått höra att jag är självsäker, vilket jag tar posetivt. Men såklart då finns det folk som påstår att jag är dryg och självgod, vilket inte alls stämmer.
Det finns två sorters självsäkerhet.
1. Den riktiga.
Den är bra för en själv, man känner sig säker i sig själv, vågar lita på sig själv och andra.
Man känner sig trygg med eller utan sällskap. Och är oftast lycklig, för man tror på sig själv!
Man tar inte in, elaka saker man får höra utan allt rinner av. Man har mognat.
Det posetiva med denna självsäkerhet är att man är ödmjuk. Eftersom man är trygg sig själv kan man berömma andra, man vågar ge andra komplimanger, säga att "den klänningen sitter faktiskt bättre än den andra". Man hjälper andra. Är trevlig. Just för att man är nöjd med sig själv.

2. Den andra varianten är egentligen falsk.


Personen i sig är egentligen osäker men omgivningen uppfattar att den här personen är jätte självsäker och vågar allt.


Skillnaden mellan de här två människorna är att sista varianten inte tänker speciellt mycket själv. Påverkas mycket av andra, gör saker den själv inte vill, just för att folk ska tro att man är självsäker.


Den här personen är inte alls ödmjuk utan tänker mest på sig själv. Ger fel klädråd till kompisen just för att den själv vill se bättre ut. Personen är osäker. Så osäker.


Oftast så är personen ganska spydig, verkar dryg. "jag är bäst ".

Att jag tar upp det här är att jag är så trött på elaka människor som utger sig för att vara så självsäkra. Men egentligen så är dem bara rädda, rädda att ngn ska komma på dem.
Att vara dryg och otrevlig kommer man ingen vart med. Ingen tycker om en och folk får en fel bild av dig.
Därför vill jag bara säga sluta. Sträva efter att vara ödmjuk och trevlig istället.